Har funderat och tänkte på detta så mycket senaste veckan, har sån huvudvärk av all frustration och ilska att kan knappt vet hur jag ska kunna uttrycka mig i ord och ännu mindre i text.
Fast om jag ska vara helt ärligt talat är detta något som sitter fast klistrat i näthinna och typ ätit upp min hjärna sedan den 11 Augusti.
I nästan lite mer ön två månader är detta något som är det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen, när jag är ute och promenerar, eller bara tar det lugnt så ligger det där och skaver något så fruktansvärt.
Jag kommer skriva ett lite längre inlägg om detta men för nu så måste jag bara få något ur mig och jag vet inte vart jag ska börja eller ens vad jag ska skriva.
(obs detta har absolut inget med Stefan att göra)
Kanske finns det någon mer där ute som känner likadant, att inte veta hur man ska uttrycka sig?
#jagockså
-
I've been thinking throw this over and over again. My brain hurts so much after this week, but to be honest it's been a living hell since the 11th of August.
For a bit over 2 months this is the first thing I'm thinking about in the morning, when i'm out for a walk or you know what, its there all the time. Eating me up from inside out.
I will write a longer post about this situation but for now I just had to get it out from my head. And then take it from there.
Maybe there is someone out there that feels the same, to not know who to express yourself in writing.
(Obs, this have nothing to do with Stefan)
#meetoo
